Ja, se det snöar

I morse såg det ut så här utanför våra fönster. Snön har kommit till Malmö. Och ja, jag har fuskat och redan satt upp adventsstjärnor och -ljusstakar. Jag var tvungen för att stå ut med det kompakta novembermörkret.

This morning I woke up to snowy views.

Soffor på hjul

Vi skulle verkligen vilja ha en större och skönare soffa, en som man kan ligga och slappa i hela familjen på en gång. Jag tycker bara att alla nya soffor är så himla fula. Och gamla, snygga soffor är sällan särskilt sköna.

En lösning jag funderat på är att göra egna soffor av två 90-sängbottnar som man sätter stora och bromsbara hjul på, ungefär som de gjort på bilderna ovan. Fast där tycks det vara två gamla dörrar, eller något åt det hållet, som tjänar som soffbottnar. Hur som helst snyggt!

Bilderna är lånade från Sköna hem.

We want a new and bigger couch but all new ones are so damn ugly. I´m thinking of creating something like the above myself.

Så blev det

Köket är klart! Ljusgrå väggar, gråvitrutigt golv och lagerhylla från Ikea. Marimekkotyget med björkarna som tidigare hängde på väggen har jag delat i två delar och gjort en gardin och ett skynke att dölja återvinningsbackarna med. Nu är köket det rum vi spenderar mest tid i. Det är så ljust och trivsamt. Särskilt när diskmaskinen brummar på, det gillar Otis - white noise helt gratis. Så här såg köket ut innan.

(White noise är ett ljud som liknar det som bebisarna hör när de ligger i mammas mage, typ blodet som susar runt i mammas kropp. Det kan vara effektivt att spela för bebisen när man vill att den ska lugna ner sig och sova. Finns som iPhone-app!)

Our kitchen is finally finished!

Knoppa, en välsignelse

Vi har köpt en vagga till Otis på Blocket. Knoppa heter den och man hänger den i taket. Vilken välsignelse! Han diggar den faktiskt och sover minst två gånger per dag och halva natten i den. Den gungar så fint.

När Otis är halvvaken i vaggan grymtar och flänger han runt i den så att den skakar och far. Det får mig att tänka på Gremlins, den där 80-talsskräckisen som handlade om små söta djur som man inte fick mata på natten för då förvandlades de till läskiga monster... Men han blir mindre och mindre monster och mer och mer en skön liten person som det faktiskt går att älska. Väldigt, väldigt mycket.

We´ve got a cradle for Otis, one that you hang from the ceiling. He likes it, thank goodness!