I jämställdhetens namn

Jag har fått jobb. Det känns otroligt bra! Det enda är att jag måste börja redan nu i mars. Visserligen bara åtta timmar i veckan, men jag har ju hand om Otis på heltid också. Han får alltså hänga med på möten och så får jag passa på att jobba när han sover sin förmiddagslur. I april går jag upp i halvtid, i maj ökar jag till heltid. Maken får gå hem lite tidigare än vi hade tänkt.

Jag sörjer lite att min helt lediga tid med Otis håller på att rinna ut. Redan. Han är ju så liten! Bara fem och en halv månad. Men det får gå. I jämställdhetens namn, amen.

I have got a new job! It feels great even though it means I will have to be away from Otis this soon. My husband will stay at home to take care of him. We do it in the name of equality.

Ett äventyr väntar

Så har vi firat av 2010, året då jag blev mamma och allt ställdes på ända.

Nyårsafton blev en succé för både bebisar och vuxna. Det inträffade en kort stund då vi alla var samlade runt bordet samtidigt, men för övrigt var det en väldig massa action.

"Kod brun - igen!"
"Oj, nu spydde han ner hela sig här!"
"Sover de??"
"Har ni en pyjamas att låna ut?"
"Hon skriker liksom nä-nä-nä."

Själv ammade jag in det nya året. Otis skulle väl också ha sig en nyårsskål tänkte han. Nu ser jag fram emot allt som kommer att hända under 2011: första riktiga maten, första tanden, första steget, första ordet... Ett äventyr väntar minst sagt.

New year´s eve was a great success for both kids and grown-ups. Now I´m looking forward to everything that will happen during 2011. Otis´first tooth, first step, first word...

Julen avlöpte väl

Julen avlöpte väl, tågresor med förseningar till trots. Jag njöt faktiskt mer än jag gjort på många år. Kan det månne ha att göra med att jag nu har en liten son som vid 3,5 månaders ålder är helt fantastiskt underbart söt, glad och social? Just nu testar han munnens och röstens alla möjligheter - jollrar, tjuter, ler, blåser bubblor och smakar på allt.

Kallt var det som sjutton. Jag fick låna svärmors päls för att hålla värmen, och därtill ett matchande pannband samt en för liten toppluva. Grannt.

Nu förbereder vi inför nyår. Jag har pysslat ihop lite dekorationer som jag tänkte blogga om alldeles inom kort. Stay tuned!

Christmas was good to us. I enjoyed it more than ever, this year together with my little son whom now at three and a half months is simply adorable! It was cold, so cold that I had to borrow my mother-in-law´s fur coat and matching head band to keep warm... Now we are preparing for new year´s eve. I´ve made some decorations that I will blog about, perhaps tomorrow. Stay tuned!

Saffransskorpor och diskodans

Igår lyckades jag baka saffransskorpor. Otis lät mig göra det om jag samtidigt dansade för honom till P3-popen. Då, och bara då, kunde han acceptera att jag inte gav honom fullt fokus hela tiden.

Receptet på skorporna hittade jag hos Underbara Clara. Jag måste säga att jag är lite spänd på att se om hon orkar och hinner vara lika pysslig när hon får sin bebis...

Tid ja. Dagarna försvinner läskigt fort när man tar hand om ett litet barn. Alla sa det, men jag trodde nog inte riktigt på det. "De sover ju mest i början" tänkte jag. Inte visste jag då att de helst sover i ens famn. Nu sover Otis mer och mer i sin vagga tack och lov. Det känns som att jag fått lite av livet tillbaka.

Tyvärr hinner jag inte läsa och kommentera andra bloggar på samma sätt som tidigare. Jag ber om ursäkt för det, det blir kanske bättring framöver.

Yesterday I baked safron cookies, while dancing for Otis to keep him happy. It worked and the cookies turned out great!

Så blev det

Köket är klart! Ljusgrå väggar, gråvitrutigt golv och lagerhylla från Ikea. Marimekkotyget med björkarna som tidigare hängde på väggen har jag delat i två delar och gjort en gardin och ett skynke att dölja återvinningsbackarna med. Nu är köket det rum vi spenderar mest tid i. Det är så ljust och trivsamt. Särskilt när diskmaskinen brummar på, det gillar Otis - white noise helt gratis. Så här såg köket ut innan.

(White noise är ett ljud som liknar det som bebisarna hör när de ligger i mammas mage, typ blodet som susar runt i mammas kropp. Det kan vara effektivt att spela för bebisen när man vill att den ska lugna ner sig och sova. Finns som iPhone-app!)

Our kitchen is finally finished!

Knoppa, en välsignelse

Vi har köpt en vagga till Otis på Blocket. Knoppa heter den och man hänger den i taket. Vilken välsignelse! Han diggar den faktiskt och sover minst två gånger per dag och halva natten i den. Den gungar så fint.

När Otis är halvvaken i vaggan grymtar och flänger han runt i den så att den skakar och far. Det får mig att tänka på Gremlins, den där 80-talsskräckisen som handlade om små söta djur som man inte fick mata på natten för då förvandlades de till läskiga monster... Men han blir mindre och mindre monster och mer och mer en skön liten person som det faktiskt går att älska. Väldigt, väldigt mycket.

We´ve got a cradle for Otis, one that you hang from the ceiling. He likes it, thank goodness!

Kofta till Otis

Det kom ett väldigt fint paket till Otis här om dagen.

Det innehöll den sötaste lilla kofta man kan tänka sig. Tack Julia!

The other day I recieved this lovely little gift to Otis from Julia, thanks darling!

Lapptäcket godkänt

Häromdagen somnade Otis på lapptäcket jag sydde klart bara dagar innan han kom. Det ser jag som ett godkännande.

He likes the quilt that I made for him only a few days before his arrival.

Min nya vardag

De senaste veckorna har varit de hittills mest omtumlande i mitt liv. Det har varit djupa dalar och höga berg i ett rasande tempo. Matning, rapning, sövning, bytning. Om och om igen.

Det här med inredning och annat strunt har kommit helt på skam. Det tog mig t ex tre dagar att bara bläddra igenom senaste numret av Elle interiör. Men en fin gammal låda har jag i alla fall fått tag i, från mina gamla morföräldrar. Grön för grönsåpa kanske?

Och mormors 50-talskakburk fick jag också.

Nu väntar burkarna tålmodigt på att få flytta in i köket. Idag läggs det nytt golv där. Det blir inte trägolv utan gråvitrutigt pergogolv. Kan bli hur bra som helst!

The last few weeks have been totally upside down, having a newborn baby to get to know and take care of. Interior design is no more priority. Mind you, I happened to get a couple of nice pieces from my grandparents the other week: a 50´s cookie jar and an old wooden box. They are patiently waiting to move into our kitchen, where a grey and white checked floor is coming in place today.

Det här är vår son Otis

Här är han nu, vår lille Otis. Han valde att komma ut den tionde september, och han hade brådis! Fyra och en halv timme tog det sedan vattnet gått. Tyvärr fick han fostervatten i lungorna vid förlossningen, så vi har spenderat hans första vecka på neonatal. Nu är han på bättringsvägen och vi hoppas få komma hem nästa vecka. Jag är hur som helst kär.

Otis is here! He was born on the 10th of September. Unfortunately he got sick during delivery, so we spent his first week in hospital. He is however getting better and we hope to go home next week.