I jämställdhetens namn

Jag har fått jobb. Det känns otroligt bra! Det enda är att jag måste börja redan nu i mars. Visserligen bara åtta timmar i veckan, men jag har ju hand om Otis på heltid också. Han får alltså hänga med på möten och så får jag passa på att jobba när han sover sin förmiddagslur. I april går jag upp i halvtid, i maj ökar jag till heltid. Maken får gå hem lite tidigare än vi hade tänkt.

Jag sörjer lite att min helt lediga tid med Otis håller på att rinna ut. Redan. Han är ju så liten! Bara fem och en halv månad. Men det får gå. I jämställdhetens namn, amen.

I have got a new job! It feels great even though it means I will have to be away from Otis this soon. My husband will stay at home to take care of him. We do it in the name of equality.

OBS! Ett lockande och förtrollande inlägg

Det är mycket reklam för mig just nu - Mad Men och nya jobbet på byrå - så jag tog lite bilder på några annonser i mina loppisfyndade Svensk Damtidning från 1954.

I Piff från samma år är det annat som ska krängas. En världsberömd bok om kvinnans och mannens sexuella känslor t ex.

It´s all about adevrtising for me now, watching Mad Men and starting a new job in advertising. These are some adverts from 1954. Not bad at all if you ask me. The last two pictures are of an advert in a men´s magazine. It´s for A World Famous Book about men´s and women´s sexual feelings. It´s the book you have been waiting for! It contains illustrations of sexual intercourse! Everything to read is here! (Translation from the last picture/ad)

...in med det nya!

Så vaknar man med rävig andedräkt till ett nytt år.

Jag har gjort klart min almanacka som jag bloggade om i november, men inte hittat en bra plats för den än. Bäst passar den i köket. Kanske under köksklockan?

2010 börjar jag alltså på nytt jobb. Som produktionsledare på en reklambyrå. Passande nog maratontittar vi på Mad Men idag. Jag hoppas verkligen att serien inte speglar dagens byråklimat. Kvinnosynen är inte precis rumsren om man säger så.

2010 är också året då vi ska titta efter en lite större lägenhet. Och så tänker jag fortsätta blogga. Att börja blogga var faktiskt också en av 2009 års flippar. Här får jag kreativt utlopp på ett sätt som passar mig som inte kan måla, inte spela något instrument, inte sy egna kläder eller skriva romaner eller poesi.

Hej 2010 - vi ska ha roligt ihop. Hoppas ni också hänger på!

A new year is here. I will be starting a new job at an advertising agency (sounds very old fashioned. Is there a better word..?) mid January, and we will start looking for a bigger apartment. And I will continue blogging - this is my creative space. I hope you enjoy it and that you will follow me through 2010.

Ett imponerande arbete

Till frukosten idag läser jag en artikel i Sydsvenskan om sisyfos-arbetet med att sammanfoga alla de Stasi-dokument som hittades sönderrivna i 16 000 (!) säckar, då för tjugo år sedan när Berlinmuren föll. Åtta personer är det som utför jobbet.

Det tar ett halvår - ett HALVÅR mina vänner - för en person att lappa ihop innehållet i en enda säck! Hittills har de klarat av 420 säckar. PÅ TJUGO ÅR. Jag imponeras av deras tålamod. Och får lite gåshud när Georg Schyler, som är en av de åtta, berättar att han "tar starka intryck av historien. Det kommer fram saker som går under huden på en, säger han." Tro fan det.

På lördag visar SVT den tyska filmen "De andras liv" som handlar om en Stasiman som spionerar på en författare och en skådespelare. Han blir så fascinerad av deras liv att han börjar ifrågasätta vad han håller på med. Jag rekommenderar den varmt.

Nej, nu måste jag cykla i ilfart till mitt eget arbete. Liiite önskar jag att jag också skulle avslöja spionage, men det blir v.i.p.-utskick och publikarbete för hela slanten idag.

In today´s newspaper I read about the eight persons that are putting together all the torn Stasi-documents, found after the fall of the Berlin wall. It takes one person SIX MONTHS to finish ONE bag of torn paper! They´ve now finished 420 bags out of 16.000. What a job..! Speaking of East Germany - I strongly recommend the movie The life of the others (not sure of the English title - in German it´s Das Leben der Anderen), now that it´s twenty years since the fall of the Berlin wall.

Ett kontor inom den fria kulturen

Första veckan tillbaka på jobbet är avklarad. Inte mycket har förändrats sedan juni. Ett nytt tidningsställ har köpts in och disksituationen har styrts upp, annars är allt sig likt. Lysrören hänger t ex där de alltid hängt.

Kvarlämnade rosor från senaste gästspelet.

Färgkodade pärmar.

Marknadsbudgeten är fortfarande liten, affischer och flyers skrivs ut och skärs till på kontoret.

Och kontorshumorn blomstrar.

I have been back at work for a week now. These are some pictures from the office.

Back to work

Efter att har varit arbetsfri och hemmafru (eller vilken omskrivning man nu väljer för ofrivillig arbetslöshet) i tre och en halv månad, har jag idag äntligen jobbat igen. Det var riktigt roligt. Ouch(!) vad jag har saknat att känna mig behövd, kompetent, tänkande etc etc.

Jag kan bara föreställa mig hur det måste ha känts för tjejerna som under 2VK plötsligt blev efterfrågade på arbetsmarknaden och fick upptäcka att det kan vara ganska schysst att tjäna egna pengar och att ha en yrkesidentitet.

Visst är det fint att kunna åka till skogen en tisdag förmiddag, ta sovmorgon en måndag och fixa städningen innan helgen. Det är bara det att den ofrivilliga "ledigheten" lämnar en viss besk eftersmak...

När jag gnäller över jobbet framöver, ska jag gå tillbaka till det här inlägget och påminna mig om att det faktiskt är rätt gött att jobba. Då kommer jag nog skratta åt min präktighet, men kanske också gnälla lite mindre.

(Bilderna på de snygga arbeterskorna kommer härifrån.)

Today I went back to work after three months of no job. It made me feel so good - I am needed again! I can only imagine what the women that got to work during ww2 felt like. To earn your own money and to be proud of what you achieve really is invaluable. This post will hopefully help me to remember that when I moan about work in the future (which I know I will sooner or later)... (I borrowed the pictures from here.)