Idag imponeras jag av...

...Lena Sundström, journalisten som just kommit ut med sin nya bok "Världens lyckligaste folk", en kritisk rapport om vårt grannland Danmark. "Den får dansk kulturdebatt att koka" står det i artikeln om Lena och hennes bok i dagens Sydsvenskan. Heja Lena, du är modig du!

Jag minns Lena Sundström från Fredrik Lindströms TV-program "Världens modernaste land". Hon var smart och jäkligt verbal. När jag googlar på Lena upptäcker jag att hon regelbundet skriver krönikor i Aftonbladet, som jag av princip aldrig läser, och Metro. Jag måste nog göra avkall på mina principer och läsa krönikorna...

"Världens lyckligaste folk" är inte bara en bok, utan även en dokumentär som visas på TV4 nu på onsdag. Den ska jag försöka se. Och kanske föreslå boken till nästa bokcirkel?

Ett moraliskt dilemma

Jag har ställts inför ett moraliskt dilemma. Det handlar om pälsfrågan. Är det ok att köpa päls om den är secondhand? För ett litet tag sedan fyndade jag en pälskrage, jag kunde inte låta bli den. Nu har jag sytt fast den på min gamla kappa och vips har jag en ny höstkappa för ynka 50 spänn. Jag tycker den blev fin, men brottas med mitt samvete. Var det rätt att köpa kragen?

(Hm, förra året köpte jag en pälsmössa på secondhand... Fy fasiken vad jag är kass!)

Skamsen Daisy

När jag hittar till människor som Rebecka Ryberg Skött här på theworldwidewebb så skäms jag en smula över mina smått patetiska försök till skapande. Hon tar fantastiska bilder av de mest utsökta, galnaste och fantasifullaste konstverk jag sett på länge!

Creative Yarn på Etsy är något helt annat, nämligen stickade smycken. Också nästan äckligt kreativt och fint. Jag vill köpa rubbet.

Igår blev jag kär

Igår var jag ute och cyklade i sensommarsolen. Jag hamnade i Slottstaden, "käppastan" som den kallas för att där bor så mycket pensionärer. Men igår visade sig stadsdelen från sin allra ljuvaste sida. Jag blev lite kär och vill flytta dit. Helst nånstans kring Rönneholmsparken, eller där strax bakom Kronprinsen.

Där är grönt och fint, där finns kaféer och restauranger och jag såg faktiskt massor av trettioplusare, barn, hundar och ja - några pensionärer. De log alla och nickade mot mig precis som att de svurit sig samman i en övertalningskampanj. "KOM lilla vän, ta ett skitstort lån och köp en funkisvåning här hos oss, du vet att du skulle gilla det!" Och ja, det skulle jag nog. Närheten till Möllan är liksom inte lika viktig längre. Jag fyller 34 om några veckor...

Finns det något finare än gator kantade av träd? I Slottstaden finns de. And oh, spot the old man!

I Slottstaden finns också inbjudande blomsteraffärer...

...snajdiga hus (från början av seklet kanske?)...

...funkishus i fina färger...

...människor som bryr sig om sina balkonger...

...bensinmackar från 50-talet med runda tak och mosaikbeklädda väggar...

... och vem kan motstå en garnaffär som heter Prinsessgarn?

Och som har en så här snygg skylt?

I den här frisersalongen skulle jag klippa mig. Bästa skyltningen i stada!

Blåvitröd koaff/hårmojäng

Min senaste kreation är en koaff/hatt/hårmojäng med röd rosett och blått flor.

På spegeln hänger en annan hårgrej jag gjort, en kam med fjärilar.

Den lille dragspelaren

Jag gillar verkligen sådana här gipsfigurer som man sätter på väggen. Den här var nästan den finaste jag sett. Vilken oslagbar uppsyn, vilka färger! Bilden hittade jag här.

Min vän Sara har också en som jag gärna hade lagt beslag på. Det är några fåglar och deras bo bland en massa blommor. Tyvärr har jag ingen bild på den.

Själv har jag två änder som flyger in i vårt vardagsrum.

De är heller inte så dumma.

Oh my vilka människor!

Den här helgen har jag imponerats av framför allt två personer:

1. Den danska konstnären Simone Aaberg Kaern som också är pilot. Hon flyger hela vägen till Afganistan för att låta 16-åriga Farial i Kabul, som drömmer om att bli stridspilot, få provflyga hennes plan. Herregud vilket mod! SVT visade dokumentären "Om konsten att flyga till Kabul" igår kväll.

Konsthallen i Malmö hade en utställning om Kaern förra året, men jag lyckades missa den tyvärr. Nu är jag glad för att jag sett dokumentären.

2. Lady Sovereign. Jag såg hennes konsert på Malmöfestivalen i fredags. Jag ska villigt erkänna att jag aldrig lyssnat på henne innan och att hennes musik kanske inte riktigt är i min smak, men jag gillade verkligen hennes attityd. Kvinnliga artister som inte är i bimbofacket är för mig så väldigt mycket intressantare än alla gitarrbaserade killband i världen. Jag stannade hela konserten, oh my. Det är inte ofta det händer nu för tiden...

Boktipset

Jag är med i en bokcirkel. Vi har träffats regelbundet sedan i höstas. Mycket trevligt måste jag säga! Igår bestämde vi oss för att läsa Den store Gatsby av Scott-Fitzgerald till nästa gång. Det ska bli riktigt kul att dyka ner i 20-talet.

En bild från filmen The great Gatsby från 1974. Mia Farrow och Robert Redford spelade huvudrollerna om jag inte fått det om bakfoten. Jag måste nog se den också. Här är ett klipp:


Så måste jag tipsa om min senast lästa bok: Dokument rörande spelaren Rubashov av Carl-Johan Vallgren. MUSTIG till tusen och väldigt, väldigt bra och välskriven. Jag gillade Den vidunderliga kärlekens historia också, men tycker nog att spelaren är snäppet bättre banne mig.

Jessica Gedin brukar plocka ut typmeningar ur de böcker hon recenserar för Elle. Här är en typmening från Dokument rörande spelaren Rubashov:

"För han hade levt på kredit, på förbannelsens kredit, han hade levt på ett lån han aldrig bett om, över sin från början utmätta tid, i ett luftslott av år, över sina timliga tillgångar, utan att amortera."

Boken handlar om en rysk spelare som förlorar mot självaste djävulen i ett parti poker och därför bestraffas med odödlighet. Vi får följa honom genom hela 1900-talet där han bl a dyker upp under ryska revolutionen, andra världskriget och kriget på Balkan. En stor läsupplevelse, jag rekommenderar den varmt. Ja, läs den!

Saker som är vita

Hemma hos oss finns några saker som är vita.

De här skorna hittade jag för en tjuga i Ronneby Brunnspark i våras. Jag hade dem på vårt bröllop.

Gammal spets.

Min svan är en riktig kompis! Han håller reda på mina hårprylar. "Kitsch!" tycker min mamma. Härlisch tycker jag.

Kaninlampan (behöver jag säga att jag gillar djur?)

Djur igen - hjortkroken.

Vitsippor året om!

Kammar till håret.

Tänk om...

...det såg ut så här en lördagkväll på Debaser.

En uppfodrande kakburk och en himmelskt mjuk kofta

Igår när jag var på Myrorna och letade tygblommor, hittade jag den här kakburken som jag inte kunde motstå. Nu står den på kökshyllan och ser uppfodrande på mig. "Baka din jäkel!" Suck. Jag är ingen kakbakerska, så är det bara. Jag gjorde mitt under högstadietiden när ett ständigt godissug fick mig att baka mig igenom hela "Sju sorters kakor".

På väg till Myrorna stannade jag till hos den lilla polska (?) tanten vid Dalaplan, hon som har haft utförsäljning i flera år nu, och som har en skylt på dörren där det står "Om du tycker det är för dyrt du kan pruta lite". Där hittade jag två fina skärp och en helt ny angorakofta som är det mjukaste jag känt! Hösten är räddad.

Nya inredningsgivar

Jag skulle inte ha något emot en sån här i vår lägenhet. Bilden är härifrån.

Och varför inte en sån här? Det skulle kunna gå. Vi bor ju högst upp och har vårt vindsförråd ovanpå! Bilden kommer härifrån.

Rosetter

För några veckor sedan var jag på utflykt på Österlen med min mamma. Vi stannade så klart till på alla loppisar vi hittade, bl a en precis intill vägen där jag hittade de här fina rosetterna i en låda. Jag betalade 20 spänn för allihop. Tror att de suttit på skor en gång i tiden. Jag tänkte använda dem till mina koaffer. Är sugen på att göra en röd, vit och blå, men måste först hitta några fina vita blommor någonstans. Kanske i fyndaffärerna på Möllan? Myrorna?

Hoppbilden

Dagens uppdrag är att fixa bilderna till våra bröllopstackkort. Vi har skjutit på det länge nog nu. Det blir ett lite jobbigt spexigt, ett där vi hoppar. Vi ville egentligen ha ett annat, men när vi skrev ut det var vi grisskära i ansiktena och det går liksom inte att få bort hur vi än gör. Hoppbilden får det alltså bli.

På landet

Jag har varit på landet några dagar och träffat min allra käraste vän Sara. Vi har badat i sjön, havet och forsen, plockat svamp och blåbär, grillat och haft det bra. En förmiddag snickrade vi lite på hennes ministuga också. Nästa sommar kanske hon kan bo i den, och jag med när jag hälsar på.

Ny koaff

Här om dagen gjorde jag min andra koaff, den här med flor. Jag har fortfarande inte vågat använda den, men när rätt tillfälle kommer ska jag bära den med stolthet.

Var på Drottningtorgets loppis idag för att leta fler småprylar att använda till koaffer, men hittade ingenting. Bara en vit ytterkruka som var ganska fin.