Back to work

Efter att har varit arbetsfri och hemmafru (eller vilken omskrivning man nu väljer för ofrivillig arbetslöshet) i tre och en halv månad, har jag idag äntligen jobbat igen. Det var riktigt roligt. Ouch(!) vad jag har saknat att känna mig behövd, kompetent, tänkande etc etc.

Jag kan bara föreställa mig hur det måste ha känts för tjejerna som under 2VK plötsligt blev efterfrågade på arbetsmarknaden och fick upptäcka att det kan vara ganska schysst att tjäna egna pengar och att ha en yrkesidentitet.

Visst är det fint att kunna åka till skogen en tisdag förmiddag, ta sovmorgon en måndag och fixa städningen innan helgen. Det är bara det att den ofrivilliga "ledigheten" lämnar en viss besk eftersmak...

När jag gnäller över jobbet framöver, ska jag gå tillbaka till det här inlägget och påminna mig om att det faktiskt är rätt gött att jobba. Då kommer jag nog skratta åt min präktighet, men kanske också gnälla lite mindre.

(Bilderna på de snygga arbeterskorna kommer härifrån.)

Today I went back to work after three months of no job. It made me feel so good - I am needed again! I can only imagine what the women that got to work during ww2 felt like. To earn your own money and to be proud of what you achieve really is invaluable. This post will hopefully help me to remember that when I moan about work in the future (which I know I will sooner or later)... (I borrowed the pictures from here.)