Saker som är röda

Hemma hos oss finns några saker som är röda.

En lampa. (Förlåt - det ser ni ju själva. Detta är för bövelen ingen pekbok!)

Klänning från min väns eget klädmärke Som Ny.

Söta tårtljus från Lagerhaus.

En burk från sjuttiotalet då färgvalen var vågade och grälla.

Snapsglas och två flaskor från vår mer än lovligt välfyllda spritvagn.

En tekanna från Indiska och en skål med röda äpplen på, fyndad på loppis.

Den röda avdelningen av min skosamling.

Min kompis Stekarn, i sin röda sportkärra. Han bor i bokhyllan där han rejsar runt och för liv om nätterna.

Some things in our home are red.

Telefunken

Den här imponerande pjäsen kom min man hem med i förra veckan. En Telefunken radiogrammofon från mitten av 50-talet, med skivspelare. Jag var först lite skeptisk, men nu när jag lyssnat på radions varma och förvånansvärt bra ljud och sett hur fint den lyser, kan jag ju inte göra annat än älska den.

Skivspelaren fungerar dessvärre inte, men vi väntar på leverans av ett nytt stift och när det kommer kanske den ska kunna spela som skivspelaren i klippet nedan. Det är samma som vår, fast instoppad i en grymt spejsig möbel - kolla 1:46 in i klippet...


This is our new favourite piece of furniture - a radio and record player from the mid fifties.

Ett kontor inom den fria kulturen

Första veckan tillbaka på jobbet är avklarad. Inte mycket har förändrats sedan juni. Ett nytt tidningsställ har köpts in och disksituationen har styrts upp, annars är allt sig likt. Lysrören hänger t ex där de alltid hängt.

Kvarlämnade rosor från senaste gästspelet.

Färgkodade pärmar.

Marknadsbudgeten är fortfarande liten, affischer och flyers skrivs ut och skärs till på kontoret.

Och kontorshumorn blomstrar.

I have been back at work for a week now. These are some pictures from the office.

Daisy på Dos Family

Nu har de kommit upp, bilderna som Jenny Brandt från Dos Family tog hemma hos oss för några veckor sedan. Se alla bilderna här.

See all the pictures from our apartment on the Dos Family website.

Blue suede shoes

Igår fick jag de här skorna i blå mocka av en kollega eftersom de var en smula för små för henne. De har tillhört hennes killes farmor och är troligtvis från 40-talet.

De är inte bara rasande snygga med ormskinnsimitation t o m på klackarna - de är sköna också.

Tusen tack M! Hälsa din killes farmor att skorna ska få komma med ut på äventyr igen.

Yesterday I was given these lovely blue suede shoes from a colleague of mine since they didn´t fit her. They used to belong to her boyfriend´s grandma and we think they are from the forties.

Afternoon tea i Köpenhamn

Förra helgen var inte dum den heller. Då blev jag överraskad med en tur till Köpenhamn. Nåja, jag hade listat ut att det var dit vi skulle, men det gjorde ju inte saken sämre.

Det var de här lymlarna som kokat ihop överraskningen.

De hade läst här på min blogg att jag önskade mig ett besök på Tea Time i födelsedagspresent.

Vi blev sockerstinna på scones med sylt och clotted cream och kage i tre olika utföranden: citronmaräng-, jordgubbsmousse- och chokladtårta.

Min man blev också bjuden. De lila och rosa sockerhjärtana som fanns i sockerskålen provocerade honom. Jag tyckte de var förtjusande. Eller ok, det kanske var liiite over the top.

Om du förresten läst min blogg förut och undrat vem det var som anonymt skickade mig två presentcheckar för lyxbrunch på Hilton, också det i födelsedagspresent, så visade det sig vara min vän som bor i Lincoln i USA. Hennes grattiskort anlände någon vecka senare. Även hon hade läst min önskelista. Hurra för internet och hurra för de snällaste av vänner! Tack.

Last weekend we went to Copenhagen to visit Tea Time for afternoon tea. The trip was given to me as a birthday present. My friends that took me and my husband there had read my birthday wishlist on my blog. Hurray for the internet and hurray for the kindest of friends! Thanks ever so much.

Rosa fluff och syrlig lime

Helgen lider mot sitt slut. Jag är trött, trött, trött, men också väldigt nöjd. Igår cyklade vi hela Malmö runt i jakt på loppisfynd, min vän från förr och jag. På Sydsvenskans loppis på Europaporten slog jag till på den här rosa blusen från 40-talet. Trettio pix.

Rundad krage. Så ska det se ut.

Sedan stärkte vi oss med en smarrig Marguerita innan restaurangbesök och klubb.

Det är fint med vänner som kommer på besök.

I am tired but very pleased with the weekend. Saturday my friend and I biked all around town hunting for flea market treasures. (My best find was that pink blouse.) Then we had a Marguerita while getting ready for dinner and clubbing. I love it when friends come and visit.

Pez Classic Moments

De här Pez Classic Moments med bilder av tjusiga 50-talsbrudar på kunde jag ju inte motstå, särskilt inte när de bara kostade 3 kr styck. Vardagsglädje.

I helgen kommer en kär vän från förr på besök. Vi ska ta en loppisrunda, dricka drinkar och gå ut och äta. Mest av allt ska vi nog prata, kanske gamla minnen? Om när vi brukade färga batik, dyrkade The Cure, tog hål i näsan samtidigt och gick på rave och dansade i bh. Det blir fint det!

I just couldn´t resist these Pez Classic Moments with pictures of beautiful 50´s girls. This weekend an old friend of mine is coming to visit. We are going to a couple of flea markets and thrift shops, drink Margueritas and go out for dinner. Most of all I guess we will talk. Perhaps about when we used to love The Cure, that time when we pierced our noses, how we used to go to rave parties and other sweet memories.

Back to work

Efter att har varit arbetsfri och hemmafru (eller vilken omskrivning man nu väljer för ofrivillig arbetslöshet) i tre och en halv månad, har jag idag äntligen jobbat igen. Det var riktigt roligt. Ouch(!) vad jag har saknat att känna mig behövd, kompetent, tänkande etc etc.

Jag kan bara föreställa mig hur det måste ha känts för tjejerna som under 2VK plötsligt blev efterfrågade på arbetsmarknaden och fick upptäcka att det kan vara ganska schysst att tjäna egna pengar och att ha en yrkesidentitet.

Visst är det fint att kunna åka till skogen en tisdag förmiddag, ta sovmorgon en måndag och fixa städningen innan helgen. Det är bara det att den ofrivilliga "ledigheten" lämnar en viss besk eftersmak...

När jag gnäller över jobbet framöver, ska jag gå tillbaka till det här inlägget och påminna mig om att det faktiskt är rätt gött att jobba. Då kommer jag nog skratta åt min präktighet, men kanske också gnälla lite mindre.

(Bilderna på de snygga arbeterskorna kommer härifrån.)

Today I went back to work after three months of no job. It made me feel so good - I am needed again! I can only imagine what the women that got to work during ww2 felt like. To earn your own money and to be proud of what you achieve really is invaluable. This post will hopefully help me to remember that when I moan about work in the future (which I know I will sooner or later)... (I borrowed the pictures from here.)

En utflykt och några lånade bilder

Idag har jag varit på utflykt till Söderåsen med en kär vän. På vägen dit körde vi förbi ett skumt High-Chaparall-ställe som hette Sloppy Billy´s, en jättestor gås (i betong?), en rätt stor gris (i betong?) och två militärer på marsch.

Söderåsen var färgsprakande, lerigt och backigt. På hemvägen hittade vi ett finfint Emmaus där jag kom över ett par rejäla och fodrade tantboots för sextio riksdaler.

Eftersom kameran låg kvar på hallbyrån där hemma, finns inga bildbevis på allt detta fantastiska. Istället bjuder jag på några bilder av schyssta kojor som folk byggt av grejor de har omkring sig i sitt "everyday life". (Jag gillar kojor och har bloggat om det tidigare.)

Bilderna kommer härifrån och hittades via A Beautiful Mess, en blogg som gör mig glad.

Today I went on a day trip to the forest with a dear friend of mine. Since I didn´t bring my camera I give you some pictures of some cosey forts instead. The pictures were found here.

Brunett är rätt

Voilà! Så här blev jag som brunett light. Kanel? Mja, kanske...

Jag råkade missa lite i längderna. Typiskt amatörmässigt. Men jag har det ju alltid uppsatt så det går att dölja.

Say hello to me as a brunette!

Brunt som kanel

Efter att har varit i blond i evigheters evighet färgar jag just i denna stund håret brunt. Färgen heter mörkblond/kanel. Jag tycker den ser brun ut.

Det känns lite läskigt. Jag är extremt mesig när det kommer till färg. En gång i en högstadieperiod när jag ville vara lite punk så där, tonade jag håret illrött . Efter ett par veckor var håret orange, sen övergick det i rosa. Punk.

En annan gång hade jag blont ovanpå och brunt undertill, då i slutet på 90-talet när tvåfärgat var det hetaste heta. Fult som stryk. Tur att det inte finns särskilt många bildbevis från den tiden.

Nu är det alltså lätt brunt som gäller. Jag försöker tänka att det klädde Cameron Diaz som brukar vara blond. Nu är jag ju inte Cameron Diaz då, men det hjälper ändå lite.

Tio minuter till. Huga!

Today I am coloring my blonde hair brown. It´s a bit scary, so I´m trying to think of Cameron Diaz who looked great as a brunette, even though I don´t look anything like Cameron... Help!

Lapptäckshuset

Med risk för att verka extremt enkelspårig, fortsätter jag drömma om ett fint kök. T ex som det här.

(Bilderna hittade jag hos Poppel som i sin tur hittat dem på Hus & Hem.)

I keep dreaming about a nice kitchen, one like this would do just fine.

Oh pink heaven!

Jenny Brandt som driver sidan Dos Family, och som jag bloggat om tidigare, har precis lagt upp bilder från sitt eget hus där hon bor med sin kille Jens och deras lilla Viola.

Köket! Jag vill ha. Ett likadant. Så fint. Rosa!

Och massor av fina tapeter. Det vill jag också ha.

Kolla in fler bilder från Jennys och Jens hus här.

(Häromdagen var Jenny hemma hos oss och tog bilder. Kanske kommer de upp nästa vecka...)

Jenny Brandt, whom I blogged about before, has published pictures from her own house on her site Dos Family. I love the pink kitchen and all the fun wallpapers! The other day Jenny visited our flat and took pictures that perhaps will make it to the Dos Family site next week...

En modig kattunge

Idag imponeras jag av Ann Abrahamsson som jag känner via min man, eftersom han ibland spelar ihop med Anns kille och hans band Domestic Bumblebees. Ann är med i en burlesque-grupp som heter Knicker Kittens.

Det är banne mig en konst att klä av sig snyggt och stilfullt! Och den konsten kan de. Dessutom har de fantastiskt tjusiga scenkostymer, hår och make-up.

Jag har tyvärr aldrig haft möjlighet att se dem live, men de har en massa klipp på sin hemsida. I juni i år vann de pris för "Most classic burlesque" i Las Vegas. Så här såg deras nummer ut:



Someone who truly impresses me is Ann who I know because my husband sometimes plays with her boyfriend´s great band The Domestic Bumblebees. Ann is a member of the burlesque group The Knicker Kittens. Talented as they are, they won an award för Most Classic Burlesque in Las Vegas earlier this year.